mammavera

På annandagen åkte jag & Marit med Helena ut till Hawaii för att tända ljus för att minnas tsunami-katastrofen i Thailand för 4 år sedan...

Hon & Marcus brukade göra detta varje år för att minnas det som skedde...men i år var det ju inte Helena & Marcus längre & då frågade hon mig & Marit om vi ville följa med henne ut till Hawaii & tända några ljus....

Tvekade inte en sekund...självklart ställer jag upp. Vet ju hur svårt det har varit för henne...

För er som inte vet så var Helena & Marcus i Thailand när tsunamin slog till....de var på en båt ute på havet påväg in mot land, när han som styr båten upptäcker vågen & att nått inte står rätt till....han vänder båten & kör EMOT den.
De åker upp på vågen....Helena trodde hon skulle dö. Som alla andra människor visste de inte vad som hänt men en sak insåg de efteråt....båtförarn räddade deras liv.
De satt på båten ute till havs i några timmar utan att få någon som helst info om vad som hände!
De fick reda på vad som hänt genom att vissa av svenskarna på båten hade WAP på mobilen & surfade in på Aftonbladets hemsida.

Hade inte båtföraren vart så kvick & vänt &  kört emot vågen hade de antagligen vält med vågen & kanske inte överlevt...

Detta har satt djupa ärr i Helena....hon var inte sig sjäkv när hon kom hem. Hon var i spillror...

Det värsta var att vi är ute ett gäng på Baden på juldagen...jag träffar Ulle Berg som då läser resebyrå-utb med Helena i Gbg...de går i samma klass. Vi står & pratar om hur  avundsjuka vi är på Helena...hon är i Thailand & gottar sig.....blablabla.....för då visste ingen vad som skulle hända!!!

Dagen därpå sitter jag bakfull som ett svin & tittar på text-tv....olycka hänt i Thailand...men först verka det inte så farligt..det lät inte så farligt när man läste....& då visste inte heller någon vad som egentligen hänt.

Jag ringer Sune (Helenas pappa) bara för jag får en känsla..kan inte beskriva den men jag får som små stötar i magen... frågar han om han pratat med Helena om hon mår bra & så....han svarar att han pratat med henne dagen innan & att allt var bra...men han hade inte hört nått just denna dagen....men om han gjorde det skulle han höra av sig.....

SEN vaknar världen....nu har katastrof-nyheten slagit till......Sune ringer lite senare & berättar att han pratat med Helena & att hon mår bra etc.....jag får panik! Min bästa vän är i Thailand...mitt i en tsunami-katastrof!!

Senare på kvällen ringer Helena....vi sitter & gråter.....fan vad skönt det var att höra hennes röst....ville bara ha hem henne...få krama henne....vi sa att vi älskade varandra....hon & Marcus mådde bra trots omständigheterna...vi grät lite mer....hon sa att man kan inte fatta vad som har hänt om man inte har upplevt det!

Jag tror henne....tror ingen kan sätta sig in i den situationen om man inte vart där & upplevt den.

......men varje år tänder hon ett ljus vid havet för att inte glömma....för att hedra....för att kunna gå vidare tror jag....
även om det gått 4 år så finns det där...jag kan se det på henne...såg det på henne när vi var på Hawaii i julas....det ligger där i henne...alla minnena...tror hon fortfarande kan känna det hon upplevde den dagen.....

Om jag kunde skulle jag lätt ta en del av det & bära med mej så hon slipper bära allt själv men tyvärr kan jag inte detta...därför får jag stötta & avlasta genom att ställa upp & bara vara där...

Jag var inte där....'
Jag vet inte hur det var...
Jag vet inte hur det känns...
Men jag kan se att det känns & kommer att kännas många år framöver!


ÄLSKAR DEJ GUMMAN!!!



Helena på Hawaii Annandagen 2008